Ser att jag ej skrivit något här på 3 år.
Tiden går..
Och hur ser tiden ut då, jo det har faktiskt varit varierande perioder under åren efter behandlingen.
Jag äter fortfarande tamoxifen, 3 år kvar. Jag jobbar heltid, men har ett flexibelt jobb. Och det är jag tacksam för Pga de smärtor och trötthet jag lider av.
Det har varit flera röntgen, provtagningar mm Pga smärtan. Tanker just nu är, orkar jag med smärtan sista åren? Det som är positivt just nu är att än sålänge har man inte hittat metastaser som kan vara anledning till smärtan. Men dagarna är soffläge alla em varje dag.
Det jag har reflekterat över dessa år är, jag är tacksam för att jag lever, jag är tacksam för hjälpen, men var ej beredd på denna ?cancerbaksmälla?. Känns som det inte är något man pratar om, undra varför?
Tycker att fler borde prata om detta. Det kanske finns samtalskontakter, grupper osv i större städer. Men här i norr finns det ej. Det är nu när jag kom till en allmänn läkaren som hon pratade om patienter som ej kunnat äta tamoxifen Pga biverkningar. Kanske något onkologerna skulle samtala om.
Men just nu känns det ändå som att jag hellre genomlider smärtan än slutar med tamoxifen. Har jag ätit sju år, klarar jag nog tre till:)

I övrigt är livet fint. Dottern har flyttat till Umeå så det är lite tomt hemma , saknar henne.

Och att inte prata om pandemin, Covid. Vad händer? Detta har nu pågått i snart ett år, mycket ensamtid, inga resor, inga onödiga kontanter mm. För oss går det väl okej Pga att vi fortfarande jobbar, men det är värre för Nattis. Hon fick ej vara sista tiden i skolan på gymnasiet, det blev ingen bal, ingen flakåkning, ingen student. Bara ett mindre firande hemma...
Sedan söker hon skola, väljer ej distans och flyttar till Umeå. Sedan kommer pandemin igen och det blir, ensamhet, ingen familj i Umeå, studier på distans, fullt lån fast man får se inspelade filmer som föreläsning mm. Hon är stark och klarar det, men det känns som ungdomarna verkligen fått ta det största lasset kring denna pandemin.

Nej nu måste det vända..

Kändes som det blev ett negativt inlägg, men det är bra också här. Vi är i livet och det är jag tacksam för ??