Imorse pratade jag med onkologen. De kunde inte ge mig beskedet på röntgen, de måste prata med läkaren.
Ingen ringde..
Kontaktade de igen, då ringde Vickan upp. Lena ville träffa mig torsdag kl 11.. Bad att få röntgenbeskedet på telefonen, men det gick inte. Ja ja jag vet att de gjorde rätt, men jag blev jätte orolig.
Jag satt på jobbet och bara skakade och blev ledsen. Det var bara packa ihop och åka hem.
Väl hemma kontaktade jag Lena och berättade att jag klarade inte att vänta. Snäll som hon var tog hon emot mig kl 14.

Patrik och jag åkte ner, oj vad orolig jag var.. Jag hade redan sprungit iväg i huvudet att detta var inge bra..

Väl nere ville Lena ta två saker. Det första var ryggskadan. De hade haft träff om den, tagit fram den förra och gemfört. Ingen skillnad:)

De hittade inget annat heller i min kropp så det andra var att de beslutat att börja ge mig hormontabletterna. Dvs ingen ny operation varken ang cancer el borttagande av äggstockar.

Jihooooooooooo

Idag har tårarna droppat av rädsla, oro och till slut glädje och lättnad.
Från att ha ångrat mig att jag kontaktade onkologen till att jag är glad att jag kontaktade dem.

Vilken bergodalbana denna dag varit!

Men nu är den över! Och med en underbar känsla:)

Kram på alla