Idag mötte jag en person som har fått blodcancer. Fa..... Säger jag bara.
Känner mig så trött på denna sjukdom, den bara ökar.
Vad ska man göra åt detta? Önskar så att det fanns ett botemedel. Det är så många som drabbas, många fina personer.
Känner mig så maktlös och ledsen.

Men om jag istället ska fokusera på något positivt så är det mitt arbete. Är otroligt glad och tacksam för att jag har fått möjligheten att även bli kontaktperson och centrumledare i Gallerian.
www.allehanda.se/start/kramfors/1.6222351-tre-dagars-firande-for-nya-gallerian
Många gånger i mitt liv har jag tvekat på min förmåga. Men de senaste åren har jag blivit så stark i mig själv så jag vet att jag KAN. Vad andra än säger till mig..
Jag menar inte nu att jag inte är ödmjuk, för det är jag. Det jag menar är att jag börjar bli trygg i mig själv.
Jag är otroligt glad över att jag tex tog chansen att börja på det jobb jag har idag, och har haft i två år.
Tack till er som trodde och tror på mig.
Visst jag ska erkänna att när jag tex satt med på byggmöte härom dagen i 6 h, var det inte mycket jag förstod. Men sedan idag när jag träffade konsulter ang fasadskyltar och då hade lite fakta i huvudet kändes det bra. Så något hade gått in från mötet trots allt.
Känns jätte spännande nu att få vara med i denna process. Bli kontaktperson mot nya hyresgäster, vara med och bestämma utseende, fasadskyltar, aktiviteter osv till Gallerian. Vilken tur jag har:)

Jaja nu måste jag sova..
Ville bara säga tack till er där ute som tror på mig, tack också till er som inte trott på mig. Även ni sporrar!

Sovgott