Känner att det är kanske dags att börja skriva av sig lite av allt som snurrar i huvudet.

Jag ska ta allt från början, fast i en kort version.För några månader fick jag otroligt ont i bröstet. Jag brydde först mig inte om det, men när jag senare insåg att jag hade en knöl i bröstet så berättade jag detta för min man.Vi gjorde inte så stor sak av detta just då, men när 7 veckor gått och jag gråtande berättar för min man att knölen fortfarande är kvar så säger Patrik att vi måste åka till läkaren:(Det var väl bara att bita ihop och åka. (Jag gillar inte läkaren, och jag har en enorm rädsla för att dö)

Efter detta läkarbesök fick jag en tid på mammografin. Det togs plåtar och gjordes ultraljud. Läkaren fann 3 förändringar. Den ena var bara vätska, den andra visste han inte vad det var utan tog ett litet prov på och den sista var det den stora nålen som kom fram och användes för ett prov.Läkaren var jätte snäll och kändes trygg. Efter provet så satt vi oss ner och pratade. Han berättade att han var mer eller mindre säker på att det var bröstcancer:(

Men proverna skulle skickas på analys, och svaret skulle fås om några veckor.

Jag har en underbar man som tar tag i det mest, han ringer och puschar på svaret och det var precis som läkaren trodde, det var cancer:(Jag blir jätte ledsen, men börjar fundera på allt som måste göras på jobbet. Förberedas, ringa försäkringbolag osv. Allt måste vara i sin ordning när jag blir hemma ett tag.

Nu går allt väldigt snabbt, operation inom 2 veckor. Nu 5 veckor senare är operationen gjord. Allt hoppas jag gick bra. Har inte fått träffa min läkare. Konstigt...3 veckor har nu gått sedan operationen, ingen läkarträff, ingen skötersketräff:(

En röntgen är gjord, inge cancer i mjukdelarna i kroppen. Skönt...Om en vecka är det skelettröntgen, usch vad det känns som om tiden går långsamt. Är jätte orolig för detta svar pga att sprider sig bröstcancer så är det vanligt att det är till skelettet...Allt snurrar i huvudet nu, jag inbillar mig massor...

Jag är på jobbet några timmar per dag, from nästa vecka ska jag jobba heltid. Svårt att hålla humöret uppe och möta alla medlemmar med ett glatt humör när man innerst inne bara vill gråta.Men detta kommer säkert att lösa sig. Jag är ganska positiv som person. Jag hade lovat mig själv när denna resa påbörjades att inget skulle sätta sig i huvudet, tyvärr gör det de vare sig man vill det eller inte..Nu måste jag sluta för idag. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men sparar lite till imorgon också.