Idag är jag hemma och hade tänkt vila lite.
Har sovit ganska dåligt inatt, igen. Vaknar på nätterna och är alldeles blöt av svett jag som aldrig svettas annars.

Och är jag ute så fryser jag fast jag har vinterjacka. Detta är inte som det ska. Jag tror att jag kan vara sjuk...

Ja just det, jag har ju cancer!

Igår pratade jag med min pappa, och då rördes det upp igen att jag är så besviken på sjukvården. Som jag sa igår så har jag både barn och en man som hjälper och stöttar min. Men jag tänker på de som inte har någon familj och som blir drabbad av detta, fy säger jag bara.

From beskedet från den otroligt trevliga läkaren på mammografin , så trodde jag att allt skulle gå som på räls. Men ack så jag bedrog mig.

För att få fram ett ganska snabbt besked så fick Patrik ringa och tjata lite. Jag ringde också för att få tag på plåtarna för att kunna ev åka till Stockholm och göra min operation. Men till slut kom provsvaren, men ingen operationstid. Men när jag ringde ner för att be om provsvaren och berättade att jag ville åka till Stockholm så fanns det helt plötsligt en operationstid inom 2 veckor. Jag blev informerad om att före operation skulle jag få träffa en bröstsköterska och lika så efter. Men nej, ingen kom. Jag fick inte heller träffa min läkare pga att hon hade fastnat i en annan operation. Men henne skulle jag få träffa dagen efter. Men återigen ingen läkare, hon var ledig. :(
Så jag åker hem utan vetskap om operationen gått bra, om de fick ut det de skulle osv.
Jag blev informerad att jag skulle på en röntgen för att se så att cancern ej spridit sig. Nu har jag  ju gjort denna röntgen, och glad i hågen när svaret kom så ringde jag min familj. Jihooo cancern har ej spridit sig:)
Två dagar efter detta besked så dimper det ner en lapp med en ny röntgen, fattar inget. Jag har ju gjort min röntgen, och fått ett svar. Återigen en miss, de glömde berätta att det skulle göras två röntgen. Jag då var det bara att ringa runt och berätta detta, jag vet inte om cancern har spridit sig för alla röntgen är ej gjorda.

Upp som en sol och ner som en pannkaka..

Och det är där jag sitter nu, arg på att det inte finns personer som tar sig tid att informera.
Kan det vara så svårt att ha ett färdig tryckt blad med lite info  på hur gången vid cancerbehandling fungerar.
Ledsen för att jag 3 veckor efter operationen ej vet något om min operation, om provet på allt som plockades ut.
(1 st tumör, 1 med ev cancerceller i plus 10 st körtlar.)

Rädd för röntgen till veckan, eller rättare sagt svaret på röntgen.

Men jag tackar gud(fast jag inte tror att han finns) att jag har en underbar dotter och man som finns här för mig. Plus självklart min mamma och pappa också. Men samtidigt ledsen för att tänk om det finns andra som har haft samma informationsproblem, och oklarheter som är ensamma. Det är nog jobbigt att vara 37 år gammal och ha cancer med alla dess dödsfunderingar som snurrar. Tänk om man inte hade någon att dela dessa med. Stackars er som har det så....

Ja så det jag egentligen ville säga var att sjukvården är inte så bra i Sverige. Visst den är "gratis" men frågan är om den inte heller skulle kosta en symbolisk summa och privatiseras. Jag tror att skulle det vara privat så skulle de måsta lägga manken till för deras egen överlevnad.

Nej nu ska jag sluta vara bitter:)
Nu ska vi se det positiva i dagen, solen skiner och det blåser orkan;)

Jag ska strax hämta min dotter i skolan, min underbara lillgumma...

Längtar:)