Sitter i soffan och lyssnar på gubben som är ute och snickrar:)
Har varit in på möte på jobbet idag. Gjorde lite nytta, åkte sedan hem för att softa en stund:)
Sitter nu här i soffan och är ganska uttråkad! Knoppen vill göra något, men inte kroppen. Jobbigt när man innerst inne är en riktig arbetsmyra, och när man inte nu hittar orken till att springa runt som man brukar.. Jag vill att allt ska bli som vanligt igen:)
Får många frågor om jag är rädd för behandlingen, nej absolut inte. Jag längtar faktiskt att starta, inte pga att jag ska må dåligt eller tappa håret. Utan för att det känns som när behandlingen går igång så är jag på väg och rätt håll. Nu känns det bara som om jag står och stampar vatten:(

Efter jag skrivit igår om min besvikelse på sjukvården så ringde min läkare , inte för att jag blev klokare av det. Men visst är det magiskt att efter 3 veckors väntan och då precis när jag uttrycker min frustration så ringer hon:)

Annars rullar allt på som vanligt, ibland är det upp och ibland är det ner. Precis som jag trodde att det skulle vara.
Solen skiner ute och det känns underbart:)

Nej nu tror jag det får bli en promenad med vovven:)
Ha en mysig dag:)