Ännu en arbetsdag har passerat.
Jag sitter mest på kontoret, finner inte riktigt kraften att gå ut. Måendet är väldigt upp och ner.
Men det är väl som det ska vara...
Som tur är så är det en lugn period nu, planerar skyltsöndag. Jag är glad att jag har ett arbete som jag kan styra till viss del över själv. Ibland när jag inte orkar kan jag arbeta lite kortare på dagen, men jobbar då istället på kvällen. Är tacksam över denna möjlighet. Jag har ingen lust att lämna jobbet helt, vill gärna jobba så länge jag orkar.

Jag har lyckats få urinvägsinfektion. Typiskt! Har inte haft det på många år, får åka in och hämta ut penicillin.

Annars har det inte hänt så mycket. Inget svar på röntgen, ingen kallelse till onkologen. Det har bara gått tre dagar, så det är väl inte konstigt. Visst är det konstigt att man vill ha svaret, men ändå inte. Jag har hela tiden sagt att vare sig svaret är bra eller dåligt så är det bättre än inget svar alls.

Min älskade dotter kom hem härrom dagen och berättade att hon berättat för sin bästis att jag hade cancer. Hon undrade om det var ok, självklart är det de. Vi har inte hemlisar. Jag har sagt att hon får själv börja berätta detta när hon känner sig redo. Hon tyckte att det var enklare att berätta, kändes jobbigt med hemlisar. Klok dotter. Lik sin mor, tror jag...

Nej nu blir det vila och sedan en sväng på apoteket.
Ha det?