Idag när jag kom hem hade jag fått en tid hos onkologen med posten.
Ironiskt nog så är tiden den 27 nov, min födelsedag.
Jag tror att det är ett omen på att detta kommer att gå bra:) Tror inte ni?
Det känns konstigt spännande att åka dit,jag börjar allvarligt tro att det är något fel på min hjärna. Hur kan man längtas till behandling...Undra om jag kommer att säga samma sak om några månader, knappast.

Annars rullar det på, har nyss ätit min dotters köttbullar. Stora som snöbollar:) Hon är så duktig, mammas Lill gumma. Igår hade hon praktik i köket på Patriks arbete, hon kom hem med 2 sorters kakor som hon bakat plus köttbullar! Inte dåligt:)

Nä nu tror jag att jag ska ta en dusch och sedan krypa ner under filten i soffan. Tända ljus, det är plusset med hösten. Mysigt!

Styrkekram till alla där ute!